EN GUIDE TILL ETT GREKISKT BRÖLLOP

FÖRBEREDELSERNA

First things first. Pappersarbetet som Stathis har slitit sitt hår över. Vad har detta egentligen bestått i? Kontant betalning på plats (obs, faktiskt vitt!) för att boka kyrkan. Översatta och stämplade handlingar som bevis på att Nicolina är döpt i den Heliga Treenighetens namn, hindersbevis, personbevis, diverse handlingar för Stathis, och inlämnande av dessa på plats i Grekland med fullmakt från Nicolina. Och så (som ni ju känner till) tillkännagivande av det kommande bröllopet i grekisk tidning.

Bröllopsinbjudan. När har den egentligen gått ut till de grekiska bröllopsgästerna undrar ni? I juni skickades den i digital form, och i slutet av juli postades den till släktingar och andra som inte jobbar så mycket med sociala medier. Tidslinjen och framförhållningen är med andra ord lite.... annorlunda än i Sverige.

Hur många kommer att komma? Också en mycket relevant fråga, som i dagsläget inte har något svar. Veckan innan bröllopet lär vi veta. FÖRHOPPNINGSVIS.

VIGSELN

Brudgummen är på plats utanför kyrkan en bra stund innan vigseln börjar, för att 1. vänta in sin blivande fru och 2. mingla med alla gästerna som är på plats (ni behöver alltså inte vara rädda för att säga hej!). Även koumbara (Stathis systers hedersuppdrag, se mer om detta längre ner) är på plats då.

Därefter anländer bruden och brudföljet, bestående av brudens pappa, dotter och, i vårt fall, tärnor (på ett grekiskt bröllop finns vanligtvis inte några brudtärnor eller marskalker utan endast en eller två koumbara). I mindre byar sker detta genom en bilkaravan som hänger på tutorna, men eftersom detta trots allt är ett storstadsbröllop kommer någonting sådant (mest sannolikt!) inte att ske. Bruden och brudföljet gör sin entré genom att gå fram till brudgummen som väntar vid kyrkans ingång tillsammans med prästen och koumbara. Detta är alltså motsvarigheten till gången fram till altaret under en svensk kyrklig vigsel. Brudparet, prästen och koumbara går därefter in i kyrkan, och sedan är det fritt fram för gästerna att gå in. Ett hett tips är att inte vänta till sist då antalet platser är begränsat, och de grekiska gästerna ändå har för vana att vandra in och ut lite som de vill, eller bara hänga utanför kyrkan under vigseln.

Precis som i Sverige sitter gästerna ofta på den sida de tillhör, men detta är absolut inte ett måste. Så det är bara att sätta/ställa sig där det finns plats. I kyrkan finns det inte så många förhållningsregler mer än att vara hyfsat tyst. Det är fritt fram att ta bilder, eller gå ut ur kyrkan en stund om man av någon anledning skulle vilja göra det. Och man behöver som sagt inte täcka några axlar eller annat.

Vigseln pågår i ca 40–50 minuter (detta är alltså kortversionen!!) och består främst i att prästen mässar på gammalgrekiska. Vigseln innehåller inte någon musikunderhållning eller liknande fina inslag som en svensk kyrklig vigsel. You have been warned osv. Under vigseln sker följande obligatoriska moment (möjligtvis är det så att AI har varit oss behjälplig med att formulera detta, och att vi har behållit vissa formuleringar för att det ÄR FÖR ROLIGT):

Ljusen

Inför vigseln införskaffas två JÄTTESTORA stearinljus för bruden och brudgummen. Dessa ljus står framme vid altaret eller vid ingången, och ska vara tända under hela ceremonin. Ljusen symboliserar Kristi närvaro och det ljus som ska vägleda brudparet genom livet. De påminner också om dopljuset – att deras äktenskap är en fortsättning på deras kristna liv.

Ringarna

Ringarna välsignas av prästen och placeras först på brudens respektive brudgummens högra hand. I den ortodoxa traditionen är höger hand förknippad med välsignelse och styrka. Ofta är det prästen eller koumbaran som växlar ringarna mellan parets fingrar tre gånger. Talet tre är en gemensam nämnare för flera moment under vigseln och syftar på Treenigheten – Fadern, Sonen och den Helige Anden – och betonar att löftet är både mänskligt och andligt.

Stefana

En av de mest karaktäristiska delarna av en grekisk-ortodox vigsel är kröningen med stefana – två sammanlänkade kronor eller kransar. Prästen välsignar kronorna och placerar dem på brudens och brudgummens huvuden, med hjälp av koumbaran som växlar dem mellan paret tre gånger. Kronorna symboliserar både glädje och ansvar: de är kärlekens kronor, men också martyrskapets, i betydelsen att man offrar sig för varandra.

Vinet

Därefter dricker brudparet tre klunkar var, ur samma glas, av det grekiska vinet mavrodafni. Vinet är sött och symboliserar den fina början på livet som gifta.

Processionen runt altaret

Efter vinet tar prästen brudparets händer och leder dem i en långsam procession tre varv runt altaret. En sång, ofta kallad "Isaias dans", sjungs under tiden. Denna cirkelformade vandring symboliserar deras gemensamma livsresa, men också evigheten – en kärlek som inte har någon början eller slut.

Och där någonstans är ceremonin slut! Och man behöver alltså inte lyssna efter något "Ja", varken på svenska eller grekiska, för det är tydligen en helt överskattad del av en grekisk-ortodox vigselceremoni.

EFTER VIGSELN

Efter vigseln går gästerna ut ur kyrkan först, och sedan kommer brudparet ut och välkomnas av gästerna på precis samma sätt som i Sverige. Därefter minglas och fotograferas det hejvilt. Och det finns även ett bord uppdukat med dryck och bombonieres (små godispresenter) till gästerna. Och så småningom är dags för gästerna att bege sig till festlokalen, och brudparet iväg på en liten fotograferingsrunda. Inte mer komplicerat än så!

MIDDAGEN

Väl på plats på festlokalen vankas det ytterligare mingel och välkomstdrink. Minglet är inte lika uppstyrt som i Sverige, och vissa äldre gäster sätter sig på sina platser mer eller mindre direkt. För att hitta sin plats till middagen finns det inte någon bordsplaceringskarta, utan det finns utpekad personal som kan berätta vid vilket bord man är placerad.

På ett grekiskt bröllop brukar middagen påbörjas kort därefter och långt innan brudparet anländer. I Grekland kör brudparet nämligen en låååång fotograferingsrunda efter vigseln och äter ibland till och med middag på annan plats (?!?!), och anländer inte till festlokalen förrän flera timmar efter gästerna. Denna helt absurda tradition tänker brudparet Makridou/Makridis Redner skippa. Tanken är alltså att buffén kommer att dukas upp efter att brudparet har anlänt. Någon måtta får det väl ändå vara?!

Brudparet anländer tillsammans med koumbaran, det skålas, dansas ett par ringdanser (och alla är verkligen välkomna att försöka att hänga med!) och sedan är det alltså dags för middag. En grekisk bröllopsmiddag innehåller inte mer än mat, dryck, högljutt prat och dans, allt om vartannat (men i detta ska ju då som bekant lite svensk ordning och reda, eventuellt med några tal, knökas in under ledning av vår stjärnspäckade toastmastertrio). Traditionella danser som sirtaki och zorbas får snabbt gästerna att bilda ringar runt eller med brudparet, hand i hand eller arm i arm. Även den som inte kan stegen uppmuntras att haka på – det viktiga är gemenskapen, inte perfektion. Folkmusik blandas med internationella hits.

Efter middagen är det dags för brudparet att skära tårtan (detta sker vanligtvis när brudparet anländer, antagligen för att detta brukar ske så hutlöst sent att gästerna är redo för efterrätten)!

FESTEN

Dansgolvet lär ha besökts frekvent redan, så det går inte riktigt att säga att brudparets första dans inleder dansgolvet. Men man kan i alla fall säga att den avslutar middagen. Den första dansen följs av brudens dans med sin pappa.

Festen behöver nog inte mer förklaring än att det dansas, dricks och skrattas ända in på småtimmarna. I vissa regioner fäster man pengar på brudparets kläder eller kastar sedlar i luften som symbol för lycka och välstånd. Det här med att kasta tallrikar är (tyvärr!) inte längre en grej med anledning av en lagändring. Utöver den fria baren så bjuds det såklart på grekernas motsvarighet till nattamat.